Min lilla prins

När vi kom till pulkabacken var vi helt själva. Skönt! Jag puttade igång Oliver på tefatet men missade ett jätte gupp som någon byggt. Jag hann lixom frysa till i någon sekund innan han nådde den. Å satan va han flög. När han landade så hängde gråten i halsen men jag kunde inte hindra skrattet. De bara kom o då började Oliver oxå gapskratta. Så efter dryga 1 tim o 20 min i backen började lillebror tröttna som åskådare så vi gick hem. Nu är snart maten klar. Timpa får äta själv när han kommer, min tappre riddare.