Min lilla prins

Här kommer de. Jag skrev ju för några månader sedan att jag skulle skriva om min förlossning. Han var beräknad till den 27 juli. Graviditeten i sig var lika bra som när jag väntade Oliver. Gick upp 14 kg denna gång (12 kg med Oliver). De som egentligen skilde dem åt var ju att som första gången hade jag ju ingen annan att tänka på eller ta hand om förutom mig själv. Så var jag trött kl 17 när jag kom hem fr jobbet så kunde jag ju lägga mig. Var jag ledig kunde jag sova/vila hela dagen, om jag nu ville. Men denna gång hade jag ju Oliver att ta hand om. Ok att Timpa var tillgänglig, men han jobbar ju både varannan helg o flera sena vardagar så jag drog ju ett ganska tungt lass själv. Efter dagis så skulle ju Oliver äta och aktiveras tills det var dags för nattning. Det kunde vara tungt periodvis, men jag ville inte att han skulle lida så det var bara att härda ut. Den 26 juli hade jag tvättstuga på kvällen, kände ingenting så jag förberedde mig på att Grynet skulle stanna tills igångsättning. Men icke sa nicke! Jag vaknade strax efter 5 av att jag hade riktiga sammandragningar så jag gick för att tappa upp ett bad ( brukar lindra). Sen tog jag en Alvedon. De släppte inte så jag väckte Timpa och sa att vi får nog ringa hans mamma så hon kunde komma hit så vi kunde åka in. Jag ringde Carina runt 6.30, sen ringde Timpa till förlossningen. Dem sa att vi skulle komma. Vid 7 kom Carina och Timo. Carina stannade här hemma med Oliver som fortfarande sov så körde Timo in oss. Vi kom in och skrevs in 7.20. Jag blev undersökt och dem sa att jag var öppen 7 cm. Vattnet hade inte gått. Vanligtvis brukar man öppnas ca 1 cm i timmen, men efter 12 min var jag öppen 8. Jag bad om Eda (ryggbedövning) tackade Gud för den när jag födde Oliver. Dem förberedde men sa sen att dem troligtvis inte skulle hinna för läkaren skulle inte komma direkt. Lustgas i mängder blev det, så mycket så att jag började yra, fnissa och köra något konstigt teckenspråk till Timpa. Efter några försök till förståelse fattade han till slut att jag ville att han skulle gå å köpa cola till mig. Sen gick vattnet. Jag fattade inte de utan sa att jag hade kissat på mig haha, nä de e vattenavgång sa systern. Krystvärkarna startade och efter tre stycken var han ute vårt andra mirakel. Allt gick så snabbt så det gick inte åt någon energi så jag var jätte pigg. 8.01 kom han, 41 minuter efter att vi kom in. Värsta dröm förlossningen. Även fast att de gjorde sjukt mycket ondare denna gång pga utebliven bedövning, så bar ju den intensiva smärtan så snabb. Jag reste mig och ville packa ihop och åka hem. Men då han bajsat i fostervattnet var vi tvungna att stanna ett dygn för dem ville ha lite koll på honom. Jag slapp sy oxå :-). Så han kom tillslut på exakta beräknade dagen :-). Icke att förglömma den bästa frukosten efter en förlossning. Med de här två erfarenheterna (då de gått såååå bra båda gånger) känner jag att jag skulle kunna vara gravid och föda flera gånger om Hhahaha de är ju bara orken att ta hand om dem sen som man måste ha ;-) På den här bilden är han 4 timmar <3